Jag är en stor vän av mejeriprodukter. Kunde jag så skulle jag dricka lika mycket mjölk som i tonåren, d v s en liter eller två om dagen. Och till jul är jag en av dem som efterfrågar grädde i literförpackning. Men - med risk att uppröra mina vänner inom LRF - det finns rätter som inte tjänar på att få ett tillskott av det vita guldet.
Det mest kända exemplet är väl carbonaran. Är det något som får det matlagande folket att plocka fram högafflar och hackor så är det att blanda grädde i carbonaran. Krämigheten i carbonaran ska komma av att äggulor vispas med riven pecorino (och möjligen parmesan) och lite pastavatten. Jag är ingen receptfascist, visst får man experimentera, men jag blir upprörd när man förstör nat. Och med grädde i carbonaran så förstör man det som faktiskt är en ganska fräsch rätt.
"Fräsch" är kanske inte det första ord man kommer att tänka på i samband med gubbröra. Men går man på Tore Wretmans recept så vilar det en ton av fräschör över rätten. Ansjovis, kokt ägg och massor av finhackade kryddor ger mycket smak utan att bli stabbigt. Även här kommer krämigheten från en rå äggula.
Därför kan jag inte låta bli att höja på ögonbrynen en aning när jag ser att det tydligen blivit modernt att blanda creme fraiche i gubbröran. Även kända kockar ser jag blaska ut den fina rätten. Varför man skulle vilja blöta upp gubbröran förstår jag inte, särskilt som jag gärna serverar den på knäckebröd och vill inte ha brödet uppblött innan jag hunnit sätta i mig allt det goda.
Vill man ha en blöt sillbasrad röra så finns så mycket annat att välja på. Nubberöra till exempel. Här är ett recept jag själv brukar använda:
1,5 dl creme fraiche 2 msk majonäs 1 burk matjesill 1 knippe gräslök 1 liten rödlök 2 hårdkokta ägg 1 burk caviar
Finhacka allt. Blanda ingredienserna, sist ägg och sill. Låt stå minst över natten, gärna i burk med lock.
Så blanda inte rutinmässigt creme fraiche eller gräddfil i allt. Släpp in solen i ditt liv - d v s en gyllene äggula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar