Julens efterverkningar

Det ligger i svenskens natur att varje eventuellt trevlig aktivitet omedelbart ska efterföljas av skam och dåligt samvete. I juletid handlar det förstås inte minst om maten. Oavsett hur sparsmakat man levt under resten av året så ska man bindas till sin inre skampåle och pryglas om man vågat sig på några extra sillbitar och något revbensspjäll under juldagarna.

Nåväl, ett sätt att mildra de moraliska efterverkningarna är att se till att julmaten inte blir gammal och slängs utan återuppstår i nya rätter. Om man är ägare till en kokt julskinka finns en hel del man kan göra. Själv har jag idag gjort en riktigt god pastasås.
Saken krävde ingen större sakkunskap. Jag strimlade skinkan (tog bort det mesta av griljeringen). En halv rödlök jag hade liggande hackades och svettades i en panna med mycket smör. Därefter tillsattes skinkan. När även den fräst lite så gick jag i med mer smör och 2 msk vetemjöl. Efter någon minut var det dags för 4 dl gräddmjölk, gradvis tillsatt. Jag passade också på att smälta ner en bit blåmögelost som blivit över. Allra sist hällde jag i en deciliter frysta ärtor. Oklart varför, men det gav onekligen en illusion av nyttighet. Som vanligt gick pastan ner i såsen, inte tvärt om.
Inget märkvärdigt, men ett gott sätt att låta skinkan komma till användning.
Önskar avslutningsvis alla följare ett härligt 2025!