Idag försvenskar vi sällan namn på maträtter, antar att det skulle kännas lite töntigt att göra det. En försvenskning jag är svag för är trots det "sandvikare". Ordet andas på något sätt ett gediget och tryggt 50-tal, växande välstånd och småborgerligt gemyt.
Som antagligen bekant så handlar det om en försvenskning av engelskans "sandwich", en smörgås bestående av två brödskivor med fyllning emellan. En av de mest kända varianterna är den klassiska brittiska cucumber sandwich, mycket vanlig när det ska drickas afternoon tea. Häromdagen kom jag på att jag faktiskt aldrig ätit en sådan, märkligt inte minst med tanke på mina många anglofila drag. Möjligen har jag avskräckts av att det känts lite vegetariskt att äta något sådant (jag menar, gurka när det finns skinka...) men det är ju faktiskt ett ganska inskränkt synsätt. Så jag tog mig för att leta upp ett engelskt recept på "gurksandvikare" som jag presenterar här i översatt och mycket lätt modifierad form:
•En färsk gurka, skalad och gärna urkärnad, skuren i fina skivor •Vitt bröd i skivor •Creame cheese •Majonäs •Worcestershire sauce •Citronpeppar •Vitlökspulver •Sellerisalt
Jag ger inga proportioner, det är roligare att smaka sig fram. Men var försiktig med majonäsen.
Blanda ingredienserna och bred dem på brödskivorna. Lägg gurkan i ett par lager på brödet, lägg på nästa bredda brödskiva och kläm ihop försiktigt. Kantskär brödet och dela i trianglar e dyl.
För mig blev den här sandvikaren en glad överraskning, hoppas du ska gilla den också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar