Bakvänd saltrulle

När man gör saltrulle är den traditionella metoden att rimma den och sedan koka. Men nu fick jag för mig att testa att göra saltrulle enligt "tjälknulsmetoden". Resultatet blev riktigt lyckat om jag får säga det själv.
En fryst saltrulle fick ligga i ugnen i 80 graders värme ca 4 timmar (det var en liten rulle). Sedan lade jag den i saltlag smaksatt med vitlök, lagerblad, lite chili, röksalt, peppar och vinäger. Där fick den ligga ett par timmar.

Resultatet blev en väldigt mör rulle som ändå håller ihop och går fint att skiva. Smakar riktigt bra också.

Klassisk konservering – mitt första försök

Sådant här tycker jag är lite kul... Förra hösten plockade jag fram konserveringsutrustningen som inte använts på minst 30 år. Jag hade lite morötter och kålrötter från gården som jag lade tillsammans i några burkar för att ha som färdig "rotmosbas". Det hela konserverades enligt vederbörliga regler.
Nu var det dags att testa hur rotsakerna hållit sig. Locket satt som berg vilket det ska göra. Sådana här lock kan man bara öppna genom att dra i en liten flärp i gummipackningen för att släppa ut undertrycket i burken. Om konserveringen är rätt gjord alltså.

När locket väl var av så kunde jag konstatera att innehållet var hur välbevarat som helst. Dessutom hade själva konserveringsprocessen gjort rotsakerna mjuka, så de behövde bara ner i grytan med den sjudande fläskläggen några minuter för att bli varma. Ja, det var förstås fläsklägg med rotmos som var på tapeten denna dag.
Summa summarum så hade konserveringen alltså fungerat alldeles utmärkt (även om jag inte hade planerat att spara dem fullt så länge som ett år). Jag blev riktigt sugen på att prova att konservera andra livsmedel. När jag var barn så konserverades det mesta, inklusive kött, men när frysen kom så avtog konserverandet kraftigt av naturliga orsaker. Men kanske kunde man prova att få till någon form av corned beef eller pulled pork i en gammaldags konserveringsburk?

Gelékok i grevens tid

Idag har jag kokat svartvinbärsgelé. Lite sent på året, pektinhalten har börjat sjunka, men jag har helt enkelt inte haft tid tidigare.

Vet du förresten hur man kan se om bärjuicen har tillräckligt med pektin för att bilda gelé? Blanda 1 tsk av den frånsilade saften med 1 tsk T-röd. Om det bildas gelé nästan omgående, då finns det tillräckligt med pektin i bärvätskan. Se bara till att T-spriten inte hamnar i fel bunke efteråt...

Personligen är jag inte så förtjust i gelé som tillbehör till mat. Eller annat sött. Ingen lingonsylt till köttbullarna för mig. Men svartvinbärsgelé är utmärkt som smaksättare i gräddsåser och köttgrytor. Därför försöker jag alltid ha sådan hemma. Och lite roligt är det ju att gå ut till sina egna buskar, plocka lite bär, och ha färdig gelé någon timme senare.

Dästa nyårsfunderingar

Dagar då man är lite...matt, exempelvis nyårsdagen, kan det vara lämpligt att ägna sig åt något lättsamt som att blogga ner lite om vad som hänt i matväg hos mig under senaste tiden.
Jag älskar att laga mat som alla vet, men efter julen är t o m jag lite nöjd. Juldagens brakmiddag bestod av 10-12 rätter i traditionell stil. Jag brukar dela julmiddagen i tre faser (det får räcka, man driver ju inte Operakällaren trots allt). Först kommer sill och andra fiskrätter. I år bestod första fasen av löksill, gravlax, inkokt strömming, nubbesill, gubbröra och min egen Mattssons Matjeslåda. Ingen janssons alltså, men ingen verkade sakna den när man fick matjeslåda i stället. Inte för att jag har något personligt emot janssons, men lite omväxling förnöjer ju som bekant.
Den andra fasen bestod av kallskuret och småvarmt. Julskinka förstås, julköttbullar (smaksatta med ansjovis och kryddpeppar bl a), potatisgratäng, rökt lammfiol med getostcreme och Edward Bloms julrevben som snabbt blivit en tradition hos mig till jul. T o m jag tyckte att man även måste ha något åt grönsakshållet till detta så jag serverade en morotsrätt som jag dock gjort mitt bästa för att inte överdriva nyttigheten hos – anismorötter, morötter kokta i smör, socker och hel anis.
Dessertfasen bestod av något som jag inte gjort på några år: En äkta engelsk Christmas Pudding eller plumpudding. Svårigheten är vanligtvis att få tag på njurtalg som denna pudding ska innehålla, men nu finns ett brittiskt substitut, Atora, som jag hittat i en specialbutik. Till den serveras en sås som jag inte kan namnet på, men det är egentligen en vanlig vitsås som smaksatts med socker och konjak. En festlig dessert, särskilt om man flamberar den.
Efter detta blev det rester några dagar...
På nyårsaftonen var jag stridsberedd igen. Lyckligtvis blev jag dock bortbjuden så det blev ingen matlagning, det hade nästan blivit för mycket. Höjdpunkten på nyårsafton var en rad läckra ostar, från Skärvången, Oviken Ost, Klövsjö gårdsmejeri och andra lokala tillverkare men även en extralagrad cheddar med paprika som verkligen föll mig på läppen.
Jag räknade ut att jag gjort av med drygt 2 kg smör och närmare 2 liter grädde denna jul. Allt givetvis för att stötta svenska lantbrukare!


Min plumpudding innan sin månadslånga lagring, med undermedlet Atora infällt.