Så här gammaldags är jag: Jag blir riktigt sur när jag ser folk som inte äter upp på tallriken.
Detta har förstås att göra med min uppfostran (som var något gammaldags även mätt med 60-talsmått, det ska erkännas). I mitt barndomshem förekom inte att något lämnades på tallriken. Samma var det i skolan, åtminstone i de lägre stadierna. Men om man var lite väl sträng på den tiden så tycker jag att det har gått för långt åt andra hållet nu.
Det jag mest tänker på är den moraliska aspekten: Folk svälter på många håll i världen och här slänger vi fullt ätbar mat. Särskilt illa tycker jag om folk som lassar på fulla tallrikar när de äter hotellfrukost och sedan lämnar hälften. Jag föredrar att bo på små familjeägda hotell och jag kan tänka mig att sådana frukostgäster tär en hel del på en säkert inte så lysande lönsamhet.
Huruvida man äter upp eller inte kan också ha med kultur att göra, Jag minns för några år då jag bevittnade ett högljutt uppträde på en kinesrestaurang i Uppsala. Den kinesiska innehavarinnan skällde för full hals ut två persiska damer som hade tagit med sig stora portioner av buffén till sitt bord men sedan bara småätit av varje rätt.Själva verkade de bara förvånade. Jag vet förstås inte, men jag misstänker att jag bevittnade en kulturkrock snarare än dåligt uppförande.
Men i vilket fall som helst anser jag nog att vi ska hålla oss till den svenska seden att inte lägga upp mer än vad man kan äta. Och sedan äta upp.
