Hoppas du fyllt frysen med bär i höst. Själv tillhör jag inte de erfarnaste syltkokarnas skara, men en sak som jag kommit på är att frysa in bär och koka sylt efter hand, d v s när den ska konsumeras. Nykokt, småvarm sylt är fantastiskt gott och väl värt det lilla extra besväret.
Att koka sylt är så enkelt att det nästan känns genant att publicera ett recept på det, men här är i alla fall ett sådant på lingonsylt – med en liten extra ”twist”.
0,5 kg lingon
0,5-1 dl vatten
250 g socker
1 kanelstång
Lägg allt i en kastrull. Småkoka ca 15 min. Skumma om det behövs. Klart!
Kanelen ger en rolig smakaccent i den här sylten, men kan förstås uteslutas om man vill. Vill man koka större sats så är det bara att räkna upp mängderna i receptet proportio- nerligt. Vattenmängden varieras beroende på hur saftiga bären är. Frysta bär behöver vanligtvis mindre vatten än om man kokar på färska. Men mixtra inte med andelen socker. Lingonsylt ska alltid ha hälften så mycket socker som bär, både för smaken och hållbarhetens skull.
Nu finns ju bär inte bara i skogen utan mer lättillgängligt i den egna täppan. Det här är visserligen ingen trädgårdsspalt, men kunde jag så skulle jag helst odla smultron. Ett utomordentligt läckert bär som inte är särskilt svårodlat. Det lär växa t o m i en kruka på balkongen.
Ett av mina bästa matminnen handlar om just smultron. En enkel tallrik sådana som jag slevade i mig i Nice en 14 juli. Att det var just 14 juli kommer jag ihåg genom det öronbedövande nationaldagsfyrverkeri som pågick – fransmännen lägger inte fingrarna emellan när det gäller sådana saker.
Vad som gjorde just den här tallriken så minnesrik vet jag inte. Men de var nyplockade, lättsockrade och med en liten klick crème chantilly (vispad grädde smaksatt med socker och vanilj).
Ibland behövs det inte mer.
