Tillsatsdjungeln blir bara värre

Ibland undrar man om det är fel på folk eller på de stora livsmedelsproducenterna. Arla säljer en vispgrädde som har 36% fetthalt i stället för den vanliga 40%. För att kunna sänka fetthalten med dessa ynka 4% så har man tillsatt stabiliseringsmedel i grädden. Är det verkligen värt det? Tydligen – om folk inte köpte produkten skulle den inte finnas kvar.

För den som vill äta "äkta" mat gäller det att inte vara skumögd. Innehållsförteckningarna sätts ofta i minimala typsnittsstorlekar. Och att läsa innehållsförteckningarna blir allt viktigare. Det gäller inte bara för att hitta tillsatser som stabiliseringsmedel. Ofta är råvaruinnehållet tveksamt också. Ibland ser man drycker som marknadsförs med uttryck som "äkta bär". Jodå, men man tänker då kanske inte på att även vindruvan är ett bär (faktiskt ett s.k. "äkta" bär!) och att det man tror är exempelvis en jordgubbsdryck är utspädd med stora mängder druvjuice...

Märgpipa i trappistöl

Igår såg jag sista avsnittet av "Ölresan" och genast vattnades munnen vid minnet av de belgiska ölgrytor jag bekantat mig med genom åren. För att inte tala om ölen. När jag började gräva i frysen så hittade jag en märgpipa av älg så varför inte prova att sjuda den i öl - och varför inte trappistöl?

Idag hade köttet tinat och Systembolaget i Sveg fått släppa till ett par flaskor av sitt (enda) trappistöl. Resultatet blev en mycket smakrik anrättning. Om du vill veta hur jag gjorde så fick köttet sjuda mycket länge tillsammans med ölet, timjan, lök, tomatpuré, svartpeppar, enbär och några vitlöksklyftor. När det var klart (släppte från benet) tog jag upp köttet och lät det ligga under folie medan jag reducerade kokvätskan kraftigt.

Därefter silades vätskan och reddes med Maizena. Köttet skar jag i skivor och lät ligga en kort stund i såsen. Klart!

Förresten, medan vätskan reducerades lät jag ett par potatisar koka med. Så var det fixat också.