Ännu viktigare är förstås allt man kan göra med ägg. Allt från ett vanligt kokt till avancerade såser. Ibland, när jag i vild optimism dragit igång ett av mina sällsynta bantningsförsök, har jag använt ett kokt ägg eller två i stället för de söta ”bars” som säljs för ändamålet. Mer mättande och antagligen nyttigare. Men vanliga kokta ägg är ju utmärkta i många andra sammanhang, t ex oskalade på utflykten.
Kokt ägg är väl dock trots allt ett lite väl opretentiöst ämne för en matblogg. Därför botaniserar vi vidare bland äggrätterna och här kommer för en gångs skull ett dryckesrecept. Det är på eggnog, en dryck som många förknippar med jul, men varför skulle den inte passa till påsk? Den har stora likheter med vår svenska äggtoddy, som emellertid vanligtvis serveras varm och inte innehåller grädde. Det är amerikanarna som gjort eggnog mer allmänt känd och populär, och personligen tycker jag den är så god att man nästan kan förlåta amerikanarna uppfinningen av den industriella hamburgaren…
Eggnog
(Ca 10 glas)
3 ägg, 2,5 dl gräddmjölk (50/50), 1,25 dl grädde, 4 dl mjölk, 1 dl socker, 4 msk rom, 4 msk konjak (Eller bara konjak, men då en 6-7 matskedar), 1 knivsudd salt, Ev. lite muskot, Kanel till dekoration,
Vispa ägg och socker vitt o pösigt. Häll i gräddmjölk o grädde. Vispa ihop. Tillsätt resten av ingredienserna, rör om. Häll i en stor tillbringare och låt stå i kylskåp minst ett par timmar. Vispa om lite lätt vid serveringen, häll i glas och pudra över lite nyriven muskotnöt (eller ev. kanel.)
En äggrätt som verkar enkel är äggröran. Jag har förstått att det finns människor som gör äggröra i stekpanna. Naturligtvis inte just du, käre läsare, men du kanske har någon excentrisk släkting eller ytlig bekant som ägnar sig åt sådant udda beteende. Då kan du rädda vederbörande från förtappelse genom att berätta att äggröra alltid görs i kastrull. Gärna i vattenbad. Under omrörning. På slutet tillsätter man en smörklick och grädde eller gräddmjölk. Äggröran ska vara nära gränsen till flytande.
Efterstävar man perfektion så bör man göra röran på tre ägg, varken mer eller mindre. Man saltar och pepprar förstås. Själv använder jag alltid svartpeppar, men ta vitpeppar om du vill.
Bacon är ju en klassisk följeslagare till äggröra (mums). I förbigående kan jag tipsa om att Sveriges godaste bacon säljs på Björks Slakteri i Färila, i händelse du har vägarna förbi där någon gång.
Men det finns betydligt exklusivare kombinationer än bacon. Till exempel kan man hyvla tryffel över sin äggröra. Vill du få en glimt av hur det smakar utan den ekonomiska uppoffringen så prova att tillsätta några droppar tryffelolja till äggröran när den är klar.
Min personliga favorit alla kategorier när det gäller äggrätter är emellertid creme brulée. Jag talar alltså om de där små formarna med len, kall vaniljkräm under ett krispigt tak av varm knäck. Det är ju en klassiker men var av någon anledning sällsynt på svenska restauranger fram till en 10-15 år sedan (till skillnad från creme brulées något provinsielle kusin, brylépuddingen).
Jag kommer aldrig att glömma första mötet med bruléen. Det var på Operabaren efter en bättre middag. Desserten var en nyhet för både mig och middagssällskapet Kamraten. Vi knäckte skalet, smaskade i accelererande takt i oss innehållet, och satt sedan bara och log fånigt. Tills vi tog oss samman och snabbt beställde in en omgång till...
Ja, det var en måhända lite ordrik hyllning till ägget så här i påsktider. Ha nu en glad matpåsk!
