Vi vet att kyla saboterar smaklökarna. Därför serverar man t ex inte vin kylskåpskallt. Tyvärr finns den medvetenheten inte alltid när det gäller ost. Ibland tvingas man avrunda en god middag med ostar som till synes nyligen börjat tinas upp ur den sibiriska tundran. Med stelfrusen tunga försöker man identifiera vad man har på gaffeln innan man så småningom får värma sig lite med hjälp av glassen.
Vad beror det på att till synes normala människor serverar ost direkt ur kylen? Naturligtvis på grund av den svenska hållbarhetshysterin. Ni vet, det där som gör att folk häller bort mjölken efter bäst före-datum utan att smaka på den. Man har fått för sig att osten måste hållas kall för att inte förfaras. Ofta finns ambitionen att plocka fram osten i tid så att den hinner värmas lite, men det är lätt att glömma bort inför middagsstöket och även lätt hänt att det blir gjort alldeles för sent.
Den senaste veckan har jag haft två ostar stående framme i köket utan minsta kylförvaring. Det är en whiskycheddar – en ordinär industriost – och VålåLoffen som är en ost på komjölk från Åsbergets gårdsmejeri. Varje dag har jag kunnat ta mig en bit rumstempererad, smakrik ost, lite lätt svettig (osten alltså). Det har smakat helt underbart. Särskilt VålåLoffen har dansat på tungan men även cheddarn vann enormt på att serveras rumstempererad. Det enda jag gjort ur hållbarhetssynpunkt är att lägga lite plast över dem för att inte ytan ska torka ut.
Med detta menar jag inte att man ska förvara ost permanent i rumstemperatur. Däremot behöver man inte vara rädd för att ta fram den i tid, kanske ett dygn innan den ska avnjutas. Och så här över jul kan den gott stå framme från julaftonskväll till annandagen.
Nu är julen över och det drar ihop sig mot nyår. Nördig som jag är börjar jag planera menyn från lite märklig startpunkt. Har fått för mig att jag vill göra madeirasås så nu funderar jag på vad som ska serveras till såsen. Vilken vettig människa startar menyplanering med såsen?!! Nå, nu är det som det är. Ha ett Gott Nytt År!
